Pratade med min mamma i telefon. Hon och hennes släktingar har börjat skriva ner lite av sin livshistoria för att spara till senare generationer. Hon vill att jag ska göra detsamma.

Dom lägger med lite minnesbilder och förklarar minnet till just den bilden. Skriver om barndomsminnen osv. Mamma är redan uppe i 60 sidor och har bara kommit till 20-års åldern.

Deras dröm är att alla i släkten gör samma och sparar för kommande generationer. Att dom påbörjar en tradition.

Jag tycker ideén är intressant. Men tvivlar genast på min förmåga att skriva. Det jag lätt glömmer bort är att detta inte ska skrivas ihop på en dag. Utan att det bit för bit ska fyllas på under mitt liv. Som ett fotoalbum med en historia till.

Jag sa till henne att jag vill läsa hennes för att kunna se hur det ska se ut i stuket. Hur man formulerar en sån. 

Får se vad som kommer utav detta.
Kan iof tänka mig att det kan vara roligt. Tänk om man hade haft en dagbok av tex. farmors mamma Lydias liv. Eller farmors för den delen.

Sånt hade varit spännande att läsa. För att se om ens förfäder på något sätt var lik en själv. Samma med bilder. Man kanske ska påbörja den biten.

Mammas släkting har lagt ner ett jättejobb på släktforskning. Så här fylls det på fast med mer detaljerad information om personerna som lever nu...