Hur fan ska jag göra? Jag får ingen ordning på tankarna alls. Och jag kan inte dölja heller att något är fel. Tog två sms imorse så fick jag tillbaka:  Du känns låg idag e det så?

Tog mig ytterliggare tio sms att få honom att acceptera att jag inte vill prata om det.

Känns bara som att jag måste komma igenom det här och fatta ett beslut.

Mår kass idag. Rösten är värre än värst och ont i bröstet gör det. Men jag känner mig ändå klar i huvudet.

Loggade in på jobbdatorn för att kolla läget och fastnade i fyra timmar på att jobba. Var endel saker jag ville lösa med en gång.

Sen kom vännen hit och fikade massa te och mjuk pepparkaka och mjukt chokladöverdragen fransk nougat. Smaskens.

Som dagens enda mat hittills har jag fått i mig citronpepparstekt lax med en sås på röd pesto (soltorkade tomater) och ris.

Sitter just nu och förhör N om förhållandet han och exet hade bara av ren nyfikenhet. Skoj när folk berättar om sina liv tycker jag :)

Tycker det är intressant att en känslor kan hålla så länge som för henne som redan som tioåring började skriva om honom i sin dagbok. Och även om dom inte varit tillsammans på många år så vill hon fortfarande ha honom.

Undrar om man någon gång får så starka känslor för någon?

Ja inte att jag börjar så tidigt ;) Är ju logiskt sett omöjligt :) Men att man hittar någon i livet där dom känslorna finns och läääänge.

Jag är väldigt glad över det jag fick höra imorse. Men jag hoppas så innerligt att det inte blir som det verkar med en sak. Hoppas hon tar det med lugn och är samlad. Både för hennes och andra skull.

Det är verkligen något som behövs just nu!

Konstigt hur man kan gå från att vara svartsjuk till att oroa sig över en person man inte har träffat. Men jag är sån folk ska inte må dåligt. Inte på det sättet.

Var ju på sjukhuset förut. Återbesök hos kirurgen. Var lite roligt han kom in i rummet och började förhöra sig om vad jag fått för behandling på andra sjukhuset osv. Tyckte frågorna var lite konstiga att ställa för ett återbesök. Så jag tittade på honom och sa. Öhmmm du opererade mig för två veckor sedan. Ja förlåt nu känner jag igen dig sa han. Tyckte det var konstigt med två med samma sak som du.

Efter det visste han ju exakt allting berättade för sköterskorna som var med om operationen och så.

Fick en liten behandling av honom också. Såg inte riktigt ut som att allt var ok men det kan även vara ärrvävnad för att såren läker som dom förklarade det nästan för bra. Så med den behandlingen så innebär det öppna sår en gång till :P men inte lika mycket som sist.

När jag kom hem ringde jag nästa samtal till vårdcentralen och förklarade att jag hade ont i halsen, hosta och ont i bröstet. Frågade om jag skulle kolla upp det även om jag inte hade feber. Dom sa kom hit med en gång!!!

Så bara att sätta sig på spårvagnen igen och åka ner. Kom dit så var det över två timmar väntetid. Beslutade mig för att ringa och boka en tid på eftermiddagen sen åkte jag till vännens gym och väntade på att hennes pass skulle ta slut. Vi hade pratat om lunch och hon skulle ändå ringa mig direkt efter för att se hur lång jag kommit hos läkaren.

Så det blev att vi köpte smarriga jordgubbs mousse bakelser och åkte hem till henne och hon lagade sesam inbakad lax med wokade grönsaker *MUMMA* och vi drack som vanligt te i mängder som vi brukar.

Sen vid kvart i fem var jag tillbaka hos läkaren och fick ganska så snart komma in på min bokade tid. Hon lyssnade lungorna och tyckte det lät ok sen var det dags för HEMSKA stickan i halsen.

Mycket riktigt hade jag ju halsfluss (IGEN HATA) och jag fick antibiotika utskrivet. Bad även om något som man kan ta när jag får dom stress känslorna jag får nu med allt omkring mig när hjärtat börjar rusa. Så jag fick en variant av "lugnande" utskrivet också som dock enbart skulle lugna kroppens stress inte sätta sig på hjärnan (sånna tabletter vägrar jag! Vill vara klar i huvudet).

Och med övriga besked idag så känns det som att jag kommer att behöva ta en sån tablett då och då i framtiden.

Enbart vid absolut behov dock, men funkar dom så är det skönt att veta att man kan lugna ner dom läskiga reaktioner kroppen kan få ibland. Så man kan koncentrera sig på att andas och ta nya tag igen.

Imorse fick jag ett sms som gjorde mig glad och samtidigt kände jag dåligt samvete. Han berättade för sitt ex om mig (dom har inte varit gifta på flera år) eftersom att hon vill ha honom tillbaka mer än allt så tog hon det inte så bra. Hon hade frågat vem jag var. Han svarade att jag är en han bryr sig väldigt mycket om. Han skickade att hon sprang därifrån gråtandes. Att hon är grymt svartsjuk på mig. Hon hade även frågat honom om jag skulle komma dit och han sa ja det ska hon. Det var då hon sprang därifrån.

På ett sätt känner jag dåligt samvete. Jag vet själv hur det är att ha starka känslor, har ju själv varit svartsjuk på henne. För att hon bor nära, hon är otroligt snygg, hon känner honom bäst av alla. Dessutom vill hon verkligen ha tillbaka honom och försöker mycket att få honom dit. Något han sagt innan att det kommer aldrig hända. Det finns inget hos henne han vill ha. Men jag är en osäker tjej och vågar inte riktigt tro på sånt. Hon är ju ändå jättesnygg och dom har en rejäl historia ihop.

Snygg är ju det absolut sista jag känner mig. Så jag förstår inte vad han ser hos mig. Vi är natt och dag jag och hon.

Samtidigt som jag kände dåligt samvete över att hon blev så ledsen så blev jag såklart glad.

Han är inte den som slänger med fina ord. Att han väljer att berätta om mig för andra än far och son tar jag som att ja han tycker faktiskt om mig. Vi är ju inte tillsammans. Så han måste ju inte prata om mig med folk.

Kändes som att jag tog steget från anonym person i hans liv till detta är en tjej jag vill att ni ska veta att jag trivs att umgås med.

Med tanke på svårighet att träffas och avstånd så känns det skönt att det finns folk som vet om mig. Om något skulle hända, när något händer....

Om en timme och 45 min sitter jag hos läkaren och väntar på min tur. Det är dags för återbesök efter operationen för att kolla att allt har gått bra.

Jag känner mig liiiite tveksam på att allt är borta men det får vi se idag. Är lite svårt att komma åt och se själv men det lilla jag sett gör mig inte helt nöjd.

En JÄVLA skillnad är det jajamen utan tvekan. Men........

Nåja om en stund får jag veta. Innan dess är det dags för frukost

Har precis tagit min dos av coccilana-etyfin mot det jävla bröstet som jävlas med mig. Gott att hosta upp gulgrönt slem det första man gör på morgonen :( Men hostmedicinen hjälper iaf så jag slipper hosta så jag spyr.

Bara smärtan jag ska bli av med också.....och slemmet.

Trots att jag har ont i bröstet och knarkar hostmedicin så känner jag mig glad idag.

Var hemma hos vännen och åt lite lunch och fikade och trots att vi ryker ihop rejält då och då så pratar vi alltid bra när vi träffas igen efter senaste sammandrabbningen. Känns skönt.

Sen på väg hem därifrån fick jag ett sms där det stod: Du får mig att känna mig speciell.

Inga stora ord alls. Men det fick mig att känna glädje. När det kommer från en person som inte slänger fina ord runt sig så betyder det så mycket mer för mig.

Pizza online helt enkelt.

Jag har ju N som ligger på sjukhus. Vi är inte i samma stad men jag vill muntra upp lite. Pizzaonline så får man ju tag i närmsta pizzeria till honom som dessutom kör ut och tar betalt med kort via nätet.

Så jag frågade honom om man får beställa hämtmat om man ligger inne.

Ja visst får man det sa han.

Bra får jag bjuda dig på middag någon dag? Frågade jag

Haha Javisst! fick jag tillbaka.

Så min idé är helt enkelt att bjuda honom på pizza någon dag. Jag fixar han äter. Man kan ju inte äta sjukhusmat varje dag :)

Han vet ju inte vad för mat han kommer att få.

Vet ju att han gillar kebab och stark mat så varför inte en kebabrulle med stark sås eller nått :)

Hmmm detta ska jag nog ta och lösa på något sätt :)