Jag är så snuskigt trött i både kropp och huvud nu. Är så glad att jag har N på nätterna när jag inte kan sova som håller mig sällskap och hindrar tankarna från att snurra för mycket. Utan honom hade det varit mycket tuffare allting.

I helgen ska jag bara vara hemma. Sova massor och vila ännu mer.

En och en halv vecka kvar. Sen kanske jag kan börja se framåt igen!!

Haha min kollega är för söt. Hon pratar med några killar i en annan byggnad och har berättat om en muskelkille där. Jag skojade och sa har han snaggat hår och tatoos så ge honom mitt nr ;) (såklart hade han det)

Det hela slutade med att hon bjöd med honom på våran After work vi ska ha för hon tycker att han vore något för mig. Så nu hotar hon mig för att jag måste komma dit.

Men det är dagen efter jag kommer hem från sjukhuset så det beror ju helt på hur jag går och står om jag kan gå på after work över huvud taget.

Jag ska försöka ta mig dit en sväng och säga hej till alla iaf.

Men som sagt beror helt på hur jag går och står.

När man blir sjuk såhär så ser man ganska tydligt hur folk reagerar. Hjälpen för mig har kommit från två helt olika håll. Är livrädd inför operationen. Pappa kunde inte (ville inte) åka med mig till sjukhuset, mamma ber jag inte ens hon bor inte i samma stad, ingen av vännerna har sagt något alls. Däremot min kollega som jag nämt ovan vill komma och hålla mig sällskap på kvällen. Och N har erbjudit sig att åka 30 mil bara för att han inte vill att jag ska vara själv där och för att han vet hur obehagligt jag tycker det är. Skulle aldrig låta honom åka så långt för det men att få höra från dom två att dom vill gör mig glad och ger mig mer mod.

Detta ska jag klara själv iaf. Det brukar jag göra och det ska jag göra denna gången också. Får putta bort det ensamma som kommer fram ibland när det gäller obekanta miljöer.

Ska man inte ta och lägga på en förkylning på allt eländet när man ändå håller på :P

Tur iof att det är nu jag får den för då hinner jag bli frisk innan operationen hoppas jag.

Exprimenterade idag till middagen.

To kyckling, röd pesto, sambal oelek, squash och matlagningsgrädde och kokade ihop till en kycklinggryta.

Blev faktiskt gott som fan och MASSA smak! Den får jag göra fler gånger!

Gillar att prova på nytt då man oftast fastnar i gammalt och bekant.

Mitt humör lättade nu rejält idag när jag äntligen fick min operationstid och den ligger inom en överskådlig framtid. Ska bli så skönt att få skiten överstökad!!

Den underbara sköterskan lyckades fixa in mig på en tid hos en extrainkallad läkare. Så jag hade nog en jävla tur. Dels att det går snabbare än dom sa och dels att denna läkare är svensk.

Inte för att vara elak men kommer man till en läkare där man tio gånger under en undersökning får fråga vad sa du? Och jag brukar inte ha svårt för att fatta. Då blir man tveksam när man vet att det är han som ska operera.

Dessutom hela hans attityd mot det jag har fick mig att reagera och tycka honom vill inte jag ha!!!

Och jag har sovit heeeeela natten. Man kan verkligen sova bort en helg. Men idag ska jag faktiskt göra lite nytta och tvätta ett par maskiner. Till det ska jag bara läsa bok hela dagen. Försöka nollställa tankarna så jag kommer in i en bok. Brukar inte funka så bra när jag är stressad. Men försöka ska jag!!!!

Blev gudmor i fredags till ytterligare en underbar kille :) Längtar så efter att få träffa dom!

Känner hur denna veckan totalt tagit musten ur mig. Orkar inte prata med eller träffa någon just nu förutom N.

Det är en av dom få just nu som får mig glad och får mig att tänka på annat.

Som får mig att släppa tankarna på det som väntar. 

Som inte gör sig massa åsikter om mig och använder det som en ursäkt. Som inte bestämmer hur jag tycker, tänker och gör utan att fråga mig om det verkligen är så.

Denna helgen har jag hittills bara sovit. Gick och la mig tidigt igår och låg kvar i sängen till fyra idag. Och nu ligger jag nedbäddad i soffan. Slökollar på tv och bara är. Tankarna snurrar så jag orkar inte koncentrera mig alls.

Imorgon har jag samma planer. Gömma mig i min sköna säng i mitt mörka sovrum och undvika allt och alla.

Ta mina värktabletter, smörja och desinfektera till förbannelse.

Jag är så fruktansvärt trött på alla motgångar i mitt liv just nu. Vill bara bli av med allt och vara glad igen.

Inte ta skit från vänner, inte vara dålig, inte ha sjuka vänner som man inte vet hur det kommer att gå.

Jag ställer ALLTID upp för mina vänner. Men jag kan inte alltid se allting, kan inte se om saker är fel. Vill inte

få skiten för att någon annan mår dåligt, vill inte att personer ska skylla på att jag mår dåligt när det är något dom

själva inte kan hantera.

Jag tar åt mig så jävla mycket av allting just nu så allt känns bara skit. Denna veckan har varit katastrof. Trodde inte jag kunde bli mer ledsen än innan men så fel hade jag. Orken är totalt slut hos mig. Så fruktansvärt totalt slut.

Hade jag kunnat lämna allt och flytta så hade jag gjort det. Gett upp allt runt omkring mig.

Vad som än händer just nu så känns det som att jag står helt ensam. Har ingen familj runt mig som tröstar när jag mår dåligt. Finns ingen jag kan prata med allt om. Skulle jag säga allt skulle jag bara få konstiga blickar tillbaka. Så mycket jag måste bära på just nu som jag inte vill.

Jag orkar inte hålla ihop allt.