Känner hur denna veckan totalt tagit musten ur mig. Orkar inte prata med eller träffa någon just nu förutom N.

Det är en av dom få just nu som får mig glad och får mig att tänka på annat.

Som får mig att släppa tankarna på det som väntar. 

Som inte gör sig massa åsikter om mig och använder det som en ursäkt. Som inte bestämmer hur jag tycker, tänker och gör utan att fråga mig om det verkligen är så.

Denna helgen har jag hittills bara sovit. Gick och la mig tidigt igår och låg kvar i sängen till fyra idag. Och nu ligger jag nedbäddad i soffan. Slökollar på tv och bara är. Tankarna snurrar så jag orkar inte koncentrera mig alls.

Imorgon har jag samma planer. Gömma mig i min sköna säng i mitt mörka sovrum och undvika allt och alla.

Ta mina värktabletter, smörja och desinfektera till förbannelse.