Jag berättade ju om klasskamraten som var kär i mig när vi var små. Pratade med mamma nu och frågade om hon mindes honom. Och OJ OJ OJ hon mindes mer än mig. Skrattade så jag grät!!!

Hon berättade att han kommit till våran lägenhet och lagt ett kuvert i brevlådan med ett kuvert som det stod något kärleksfullt på och i där låg en present......en bit knallpulver....inte en hel rulle bara en bit :)

Hans mamma sa till min sen att det var det finaste han visste....så det var en riktigt fin present han gav mig minsann ;)

Jag minns bara att jag fick en penna och suddgummi med hjärtan.

Mamma berättade även att han kunde vända sig om mitt på lektionerna och säga jag äääälskar dig!!!

Och det hela slutade med att dom fick kalla till föräldramöte för att hans föräldrar skulle be honom sluta. För lilla jag tyckte det var SÅ pinsamt och blev såklart retad för det.

Barn kan vara elaka och söta. Idag får det mig att le stort och lyckligt men inte på den tiden :) Ska allt ta och berätta om det för honom....så kan vi ju le tillsammans.....