Sitter och pratar med min vän i Frankrike som jobbar som akut sjuksköterska. Just nu är han på jobbet och berättar om en gammal dam vars fötter håller på att bli alldeles svarta. Kirurgen på sjukhuset vägrar operera henne för att hon är gammal och det enda min vän kan göra för henne är att ge henne morfin mot smärtan. Är det samma här i Sverige? Opererar man inte för gamla människor? Är det för att dom är känsliga för att sövas eller är det att det helt enkelt inte är lönt för att dom ändå ska dö snart?

Jag tycker ju att bara se en människa bli värre så hade varit fruktansvärt. Han sa att imorgon kommer hennes ena fot vara helt svart. Den andra är på gång den med.

Jag vet inte men jag beundrar starkt alla ni som jobbar inom vården för jag skulle ALDRIG klara ett sånt yrke. Jag är inte stark nog!!

Blir ledsen för den gamla damens skull.

Ibland är Facebook en riktig plåga och ibland får man faktiskt ut något riktigt vettigt av det. Senaste veckan har kusiner och fastrar som jag inte träffat sen jag vart barn lagt till mig på vännerlistan. Kusiner som jag inte kommer ihåg namnet på. Kusiner som bytt namn och även gamla barndomskamrater.

En rolig upptäckt med en av kusinerna var att han tillverkar Sveriges enda havssalt . Facinerande för mig som gillar att använda flingsalt i matlagning. Det roliga med det är att han tillverkar det hemma. Och hemma för honom numera är farmors hus på "släktgården" Min pappas gamla barndomshem. Han har byggt sin saltsjuderiugn precis bakom körsbärsträdet man minns från när man var liten.

Så nostalgi och nytt för mig. Kanske dags att ta en sväng till min barndomsminnen och besöka honom :)