Fick höra förra året på jobbet av en kollega att hennes man gör lussebullar med vanilj eller vad man nu ska kalla det (som vanliga vaniljkanelbullar men med saffransdeg och russin) 

Resultatet:

Lite suddig bild har inte världens bästa kamera. Men det luktar sååå gott av saffran och vanlij här hemma nu :)  

Vart är vi på väg egentligen? Är det så här att vara vuxen? Jag  mår dåligt, folk runt omkring mig mår dåligt. Vart finns dom som är fullt ut lyckliga utan problem alls. Finns dom?

Det är sjukdomar och annat som spökar. Förhållanden som inte håller, nära och kära som har problem osv.

Jag minns inte när jag var lycklig senast. Men jag verkar absolut inte vara ensam om det.

Varje kväll tillbringar jag timmar med att stötta och peppa folk. Samma sak på jobbet. Där är också stötta och peppa.

Jag hoppas att 2011 är året då alla mina nära och kära blir friska och lyckliga. Dom som inte har kärlek i sitt liv ska hitta den äkta och sanna kärleken. Kärleken som är trogen, får dom att må bra och leva lyckliga.

Jag hoppas att 2011 är året då dom kommer på botemedlet mot cancer.

Och jag hoppas att 2011 är året då jag själv får tillbaka glädjen :)

Vi är snart där nu......vi lägger detta året bakom oss nu tycker jag. Siktar mot må bra!!

Eventuellt kommer jag att skaffa en julklapp till mig själv. Det är lite hemligt fortfarande vad. Men så fort jag vet kommer jag att visa :) 

Behöver verkligen något uppmuntrande.

Väntar med spänning för att få veta resultatet.....

Hade ett lååångt samtal på telefon idag med min läkare. Han ringde för att ge mig provresultat. Och det var inga glada nyheter alls.

Jag bara känner när är det dags att få andas? När kan jag få ha det bra och vara riktigt lycklig? 

Det har blivit för mycket för mig!

Och på allt så vill folk i omgivningen att jag ska vara deras psykolog när det gäller bekymmer. 

Längtar efter den som bara säger hey kom igen nu tar vi ett glas rött och njuter en stund. Glömmer alla problem.

Fick iaf bokat tid med läkaren nästa fredag. Känns som att vi börjar känna varandra bra. Märks att han inte ens läser i min journal för att veta vem jag är.

Tycker han är väldigt bra. Han vet verkligen vad han ska säga och hur jag tänker. Det finns ingen stress alls med honom utan han tar sig tid, förklarar och lyssnar. Peppar och pratar. Känns tryggt att ha en sån läkare i allt elände.

Eller ja. Jag har faktiskt två sånna läkare. En på vårdcentralen också som har hand om min artros.

Och så denna då som är specialist på sitt område.

Finns det fler än jag som har en sån? Om inte någon kan gärna få henne!!!

Jävla *fult ord* människa till att gå bakom ryggen, ljuga och bete sig illa får man leta efter.

Det har varit lugnt i ett år nu. Sen han bytte telefonnummer för att bli av med henne. Men nu kom ett brev från henne.

Jag vet fortfarande inte vad det står i brevet. Men det lär jag få reda på.

Så vad vill hon ha den här gången undrar jag?

Jag pratar inte med henne längre. Men hade hoppats på att hon gett upp.

Kan hon inte bara låta oss vara. Ingen av oss tre vill ha med henne att göra.

Hon kan väl bara hålla sig till sin familj och inte besvära oss mer!!! 

Hoppas han bränner brevet utan att läsa. Och risken är stor att han verkligen gör det också.

Jag har blivit kass på att skriva :)

Men jag har helt enkelt fastnat i serien Merlin :)

Kommer snart tillbaka igen :)

Denna helgen har jag bara tagit det lugnt och slappat. Har inte kunnat göra så mycket annat efter ingreppet i fredags. Även om det är litet så är det ju fortfarande sår som svullnar.

Idag har jag slarvat med maten. Jag kände mig tvungen att göra en pasta gratäng med köttfärs och franska örter. Det blev såååå gott.

Pasta är verkligen inte bra för mig men det är ju så gott!!!

Jag står ut med magkatarr och svullen mage som kommer av det.

Nu blir det duschen och njuta av den sista ledigheten denna helgen....

Jag hade glömt bort hur ont det gör att skära där. Eller ja undertiden känns det ju inget men efteråt när den släpper.

Jag som hade tänkt promenera och städa i helgen. Men istället ligger jag bara i soffan och tycker lite synd om mig själv. Men ibland får man göra det också :)

Det går över. Är bara obehagligt att röra på sig just nu.

Vill att någon ska komma hit med en kebabrulle ;)

Men det får bli en smarrig kycklingsallad med feta och avocado istället. Klagar jag inte alls på. Har kommit in i en riktig salladsperiod. Har nog ätit det iaf hälften av dagarna denna veckan.

Tänkte jag skulle göra kålpudding någon dag denna vecka också. Det är ju bara sååå gott :)

Pratade med min fasighetsskötare igår också. Det verkar som att det är klart niu. Jag får nya  tapeter till vardagsrummet och hallen!!

Men först efter årsskiftet men det gör ju mig inget alls :)