Nu har det snart gått två veckor sen jag tog mina prover. Vill att svaren ska komma nu så att jag slipper undra! 

Men hon sa 3-4 veckor så jag är bara på "halvtid" än sålänge.

Tänk att man kan drabbas av så mycket skit genom att lita på fel person! Att en enda person genom sin oförsiktighet kan sabba så mycket för en annan. Och inte få lida minsta lilla själv. Och dessutom inte våga stå för det. Helt galet.

Vad gjorde jag för att förtjäna detta egentligen? Jag som är den som inte knullar runt med folk. På ett sätt kom jag "lätt" undan. Det hade ju kunnat vara något mycket mycket värre. Men efter två års helvete ser man det inte så längre. Även en enkel sak kan ge så otroligt mycket lidande.

Kondylom är ett svärord för mig nu för tiden. Visste knappt att det fanns innan jag själv drabbades. Tänk att så mycket som en tredjedel av Sveriges befolkning har det. Men att dom flesta inte ens märker av det. Undrar hur stor del av befolkningen som har fått genomgå det som jag gör just nu med operationer och behandlingar som aldrig tar slut känns det som.

Hur stor del av det jag går igenom är egentligen på grund av stress? Hade jag kommit enklare undan om allt varit lugnt och stilla runt omkring mig? 

Jag vet en till som gått igenom samma resa som mig.

En annan som fått en operation. 

Ett par som jag känner gick igenom en enkel variant av det. Så egentligen hur många runt omkring mig har detta? Hur många har haft sånna problem? 

Är det saker man inte märker hos folk? Vad skyller dom i så fall på när dom går igenom alla operationer och behandlingar?

Skydda sig mot det? Nja kondom hjälper ju inte, hörde härom veckan att man nu kan vaccinera sig mot det även när man är äldre (innan gjorde dom bara på typ 17-åringar) Och ni som jag känner som inte har gjort det. TA SPRUTAN!!! Det är såååå värt det!!!

Allt för att slippa detta helvetet jag gått igenom! 

Och håll tummarna för att min livmoder inte tagit stryk av detta! Vill ha provsvaren nu!

Då var denna långhelgen över. Skönt att det bara är fyra dagar kvar till nästa helg.

Imorgon blir det cykla till och från jobbet + ett body pump pass. Så imorgon blir det riktig träning igen.

Dagen idag har jag tillbringat i sängen och kollat på Water for elephants och baksmällan två. Den första gillade jag. Baksmällan 2 känns bara som en enda upprepning av ettan. 

Tog ett kort idag för att se skillnad. Har tränat i snart ett år. Slarvat med kosten till och från men ändå hållit igång. Ingen hysterisk träning alls.

Detta är jag för 2 år sen:

Och detta är jag nu:

  Inte jättemycket skillnad.

Men jag känner mig starkare och tycker jag ser mer vältränad ut. Visst fortfarande massa fläsk kvar på kroppen. Men det tog inte en dag att bygga och tar inte en dag att få bort.

Bättre är det iaf :) Och fortsätter jag som nu så hoppas jag på mer resultat.

Visst jag skulle kunna köra slaviskt med det. Äta rätt hela tiden och aldrig slarva. Men då VET jag att jag skulle tröttna snabbt.

Idag har jag haft en riktig ta hand om mig själv dag. Jag har slappat, läst, målat naglarna, gjort ansiktsmask och bara haft det jätteskönt!

Enda ansträngningen jag har gjort var en cykeltur till affären.

Igår cyklade jag ut till havet. Tog med mig frukost, en bra bok och låg och solade och läste i två timmar. Också en väldigt slapp och skön dag :)

Som alltid märker man först på kvällen att man har bränt sig. Därför jag vägrade gå ut i solen idag. Vill sola imorgon och då får man låta brännan vila lite :) 

Har inte blivit någon träning alls på hela veckan. Har ju varit förkyld. Men nu kör jag snart igen!

Konstigt egentligen. Händer massa otäcka saker där jag bor just nu. Mord, bränder och annat tråkigt.

Men ändå så får det folk att börja prata med varandra. Gamla klasskamrater från högstadiet som skriver på facebook. Grannar som pratar när man möter dom på gården. Jag vet inte om det är bra eller om folk bara har ett behov av att få skvallra.

Denna gången var det en gammal klasskamrat från högstadiet. Vi umgicks inte särskilt mycket då. Men visar sig att vi bor nära varandra nu.

Ibland är det dock lite skoj att prata med gamla klasskamrater se vad som blev av dom. 

Faktiskt många som ändå bor här i området fortfarande. Jag kom ju tillbaka hit.

Fattar inte varför man alltid vaknar klockan 8 när man är ledig. Börjar jag bli gammal? 

Önskar att jag kunde tillbringa någon timme på gymmet idag men har inte orken till det. Får låta förkylningen släppa först. Men viljan finns. Det gillar jag. Förr hade jag gett upp att träna efter ett par månader. Men nu tycker jag fortfarande att det är skitkul och det är inte jobbigt att ta sig iväg. 

Så jag har verkligen hittat träning som passar mig. Sen har jag ju lagt på cyklingen också. Cyklade till och från jobbet igår trots förkylning. 1.8 mil. 

Just nu känns det som att hela min kropp motarbetar mig. Förkylning, mens, problem nr två + att jag tror att jag för första gången känt av en annan sak och borde hämta ut tabletter för det. Men är osäker på om det är så.

Det enda jag faktikst inte haft problem med just nu är mina leder. Vilket jag är himla glad för!!!

Idag står det SLAPPA med stora bokstäver på schemat! Ska kolla serier och läsa bok och bara vara!!!

Idag blir det jobba hemma som gäller för mig! Är förkyld och mår kass. Tur att man har ett jobb där man kan ligga hemma i sängen och jobba när man mår så.

Har ändå inga möten bokade idag så då är det ju lugnt.

Ska strax ta mig i kragen och gå iväg och köpa lite frukost också. Finns ju dom som säger att man måste äta.

Appropå äta! Jag har slarvat såååå mycket med kosten det senaste. Blivit både pasta, ris, godis och alkohol. Men imorse när jag gjorde en mätning så har jag inte gått upp i cm ligger kvar på samma. Det känns skönt. Trodde jag hade svällt ut igen. Och då ska man ändå räkna in att jag ska ha min mens när som helst. Så kanske har jag till och med tappat någon cm. 

Me happy iaf så länge det inte ökar! Med tanke på att måendet och läkarbesöken det senaste skurit ner lite på min träning! 

Ja men visst!! Varför inte lite mer elände när man ändå håller på :P

Inte nog med att jag började störtblöda i fredags två dagar efter provtagningen. Vaknade på en blodfläck, mellan det att jag torkade bort blod och satte på duschen hann det bli lika mycket blog igen. Och när jag stod i duschen kände jag hur det droppade blod. Men bestämde mig för att åka till jobbet ändå. Fick inte tag i gyn vare sig på Sahlgrenska eller Frölunda och min vanliga barnmorska hade ingen aning om vad som hade hänt. Så jag gick in på möte och som tur var så minskade blodet under tiden till ett minimum så jag bestämde mig för att inte uppsöka sjukhus. Måste ju varit någon sårskorpa eller nått som släppt? 

Iaf lunchade tillsammans med fd. kollegan och senare på kvällen skrev hon att hon blivit sjuk. Verkar som att mitt imunförsvar inte riktigt var med på att möta hennes baciller i fredags. För idag blev jag vrålförkyld :( 

Hur var det nu med att jag måste hålla mitt imunförsvar på topp för att bli av med den här skiten??

Läkaren ville till och med att jag skulle äta lugnande för att ännu mer skydda imunförsvaret (mot stress). 

Tror jag ska tröstäta lite ostbågar och läsa en bok...